(foto David Dickson)

söndag 22 april 2012

Cirkus av Niklas Rydén - en opera som inspirerar och berör

Källa: New Opera CO - recensioner
 En naken scen med vitt golv och en fond där ljusbilder skapar scenariot. En trapetsgunga. En liten hög med kläder i utkanten av scengolvet och en hopnystad halsduk som någon i publiken råkat tappa just utanför scengolvets ena hörn. En liten kammarorkester med flygel, cello, violin och slagverk. Mitt på scen fyra föremål i leksaksformat, som ett koncentrat av en handling. En gammal resväska.


I detta minimalistiska scenario låter Niklas Rydén sångerskan Sofia My Fryklund gestalta ett liv. Rydén väljer att samla publiken i foajén och berättar handlingen innan dörrarna öppnas till salongen. Med den förförståelsen ger han en ingång i ett poetiskt operaverk, där sången som monolog förflyttar mig som åskådare mellan ett upplevt traumatiskt nu och olika minnesrum i huvudpersonens liv.

Sofia My Fryklund i Cirkus foto: GP Niklas Rydén
Sofia My Fryklund är ensam på scen genom hela föreställningen. Men hon är inte ensam i min upplevelse. Där skapar den musikaliska monologen en befolkad värld. Sångberättelsen för mig in i nuets upplevelse av smärta och saknad. Genom förförståelsen från foajén vet jag att detta är en saknad efter en karriär som tagit slut, relationer som har brutits, förhoppningar som släckts och nära och kära som brutalt ryckts bort.
Foto: Niklas Rydén (Källa: Karin Wiberg - Violinist)

Föreställningen igenom upplever jag samtidigt att den poetiska gestaltningen har sin egen kraft oberoende av ramberättelsen. Huvudpersonens inre värld gestaltas i min upplevelse. Hennes berättelse om sitt liv för mig i min upplevelse till de minnena. Hennes direkta uttryck av smärta i nuet för mig in i hennes känslorum. Sångmonologens uttryck för mig ut och in i upplevelsen av hennes minnen, hennes känsla i nuet och till slut hennes bild av en möjlig framtid. Orden faller med kraft i mitt medvetande och för mig samtidigt nära dessa rum hos mig själv

 För den som är intresserad av operagenren i nutid är Niklas Rydéns nyopera Cirkus en guldgruva att ösa ur. Den talande poesin. Det sångliga uttrycket, som Rydén vill lägga nära det talade ordets. Den minimalistiska scenografin, de musikaliska inspirationskällorna hos Brecht, Kurt Weil, hos jazzen, hos den traditionella operan, hos så skilda genrer som Pekingoperan och den argentinska tangon - allt detta bjuder på inspiration och möjligheter. Den poetiska gestaltningen av yttre handling och inre liv ger en möjlig kompassriktning för den som vill skapa opera med tidlösa kopplingar till nutiden.

Det som var starkast för mig i Niklas Rydéns Cirkus i gårdagens föreställning var just den upplevelse av liv som jag bjöds på. Men jag får också en annan upplevelse. Av detta arbete som något som pekar i en riktning som kan vara en framtid för operan.

Föreställningar kvar: 22, 27, 28, 29 APRIL KL 19

Atalantes hemsida
Foto: GT Karl Henrik Edlund
Källa: Atalante

Se akt 3 av Cirkus på vimeo

Läs fler recensioner av Cirkus på Atalantes hemsida

Du kan också läsa vad jag skrev på min blogg om work-in-progressvisningen av Cirkus i april 2011

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar